Dåligt samvete
Jag har hela tiden dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag inte har tillräckligt med ork för att roa Hjalmar, för att mitt tålamod blir uselt när jag har ont. Dåligt samvete för att jag inte kan ge lika mycket som jag får av vänner och familj. Dåligt samvete för att Patrik måste göra allt här hemma. Dåligt samvete för att jag inte har tagit hand om min kropp tillräckligt bra för att den ska klara en graviditet. Dåligt samvete för att min inspiration är på noll och jag vet inte hur vi ska fira min älskade lillebror som snart blir 30 år. Dåligt samvete för att vi inte ens har börjat fixa Hjalmars nya rum. Dåligt samvete för att jag vissa dagar bara vill att bebisen ska komma ut nu på en gång, trots att den borde få växa till sig där inne.
Jag som längtat i så många år efter barn. Jag trodde på något sätt att jag skulle kunna bli en hyffsad mamma. Nu känner jag mig bara som skräp. Jag borde vara otroligt tacksam för att vi lyckades bli gravida helt själva denna gång och det är jag, men samtidigt vill jag inte vara gravid mer. Kanske vi skulle ha satsat allt på Hjalmar istället. Låtit honom få njuta av all vår uppmärksamhet och kärlek själv.
Jag vill inte gärna visa mig ute nu. Tjock och klumpig är jag och min gångstil kan inte ens beskrivas med ord... för att kunna lyfta ena benet måste jag luta mig bakåt mot skinkan där det onda sitter och sedan vagga framåt... När graviditet och amning är över måste min vikt ner. Jag vill orka busa och leka med mina barn. Jag vill att de ska ha en frisk och pigg mamma som orkar vara glad.
Doktor Johansson sjukskrev mig fram till den 10 juli. Han tyckte att det var självklart att jag skulle vara sjukskriven men varnade mig för att försäkringskassan är otroligt hårda mot gravida och att det inte alls är säkert att de godkänner sjukskrivningen. Kikar man på socialstyrelsens rekomendationer så står det så här:
......................................................................................................................................................................
Rekommendationer om bedömning av arbetsförmåga
- Flertalet gravida kvinnor med bäckensmärtor och framför allt med ryggsmärtor förutsätts ha en mer eller mindre bibehållen arbetsförmåga.
- Sjukskrivning kan vara motiverad vid uttalade eller svåra bäckensmärtor, i synnerhet om de förvärras av arbetet och om behandlingen inte resulterat i en påtaglig förbättring av smärtan och därmed arbetsförmågan. Halv sjukskrivning är normen – dock rekommenderas hel sjukskrivning om belastningssmärtorna är så uttalade att kvinnan måste använda kryckor eller rullstol. Gör en ny bedömning efter 4–6 veckors behandling för att undersöka behandlingseffekten och det fortsatta behovet av sjukskrivning.
- Sjukskrivning för lumbala ryggsmärtor är oftast inte motiverad (utöver eventuell egen sjukanmälan upp till 1 vecka). Vid akuta ryggsmärtor (lumbago) kan sjukskrivning ändå vara motiverad under en begränsad tid, i första hand upp till 2 veckor.
....................................................................................................................................................................
Jag är rädd att det här kommer att göra att vi inte får någon inkomst alls kommande månad. Jo Patriks halvtid på jobbet kommer ju såklart men sedan då? Det blir roligt i sommar...
Detta eviga eländiga dåliga samvete! Varför ska man dras med det?! Men kära vän, tänk efter lite nu: 1) Hur mkt ork kan man som vän/familj kräva av dig när du är höggravid oc hur mkt kommer Hjalmar att klandra dig för det i efterhand egentligen? 2) Tror du att Patrik inte vet att du självklart skulle göra allt det du bruka göra hemma om du bara orkade? Även han vet att detta är tillfälligt. 3)När du är klar med denna graviditet kan du fokuser mer på dig och din kropp och det du vill åstakomma med den, men just nu ska du se till att ta hand om dicg och bebisen så det blir bra med det. 4) Återigen så tror jag inte att Jonas kräver att du ska fixa världens 30års fest i det skick du är i nu, jag är säker på att han har förståelse. Låt någon annan dra det tyngsta planeringslasset och hjälp till där du känner att du orkar med istället. 5) Hjalmar är så liten än så ett eget rum är inte hans första prioritet i livet just nu, låt rummet komma när ni har tid. 6) Klart du vill att bebisen ska komma NU, 9 månader är lång tid när man går mitt uppe i det. Men stapla inte upp alla måsten INNAN bebisen ska komma, lägg lite måsten EFTER bebisen har kommit med, det hinns med jag lovar.
Kram på dig och försök skaka av dig lite dåligt samvete och klappa dig på axeln för att du har en underbar, söt, fantastisk son som inte skulle ha varit så underbar om inte du hade varit en sån bra mamma. <3
