Puh...
Passar på att blogga nu medans han fortfarande sover där ute. Funderar på vad jag vill med bloggen, ibland så känns det så jäkla ytligt... samtidigt känns det som att det så lätt blir missförstånd när det är tvärtom.
Med en bebis hemma blir det inte så många filosofiska funderingar för mig längre. Mitt problem med att kunna somna på kvällarna är borta, därmed även den där tiden då hjärnan snurrade på i oändliga nystan. Sedan är det det där med koncentrationsförmågan som har blivit dålig.. jag känner mig så elak när jag inte kan koncentrera mig på vad människor säger ibland. Jag tror att min hjärna helt enkelt inte orkar ta in mer just nu. Får jag skylla på amningshjärna och sömnbrist? Är jag ursäktad då?
hej!
nu har du en ny läsare här!
vart har du hittat löparen med stjärnor på?
kram
Det där med amningshjärna skriver jag gärna under på! :)
Hejhej...jaa, jag träffar ju inte dig så ofta då;) MEN jag kan garantera att koncentrationen och fokus på andra kommer i andra hand då man har fått barn, speciellt det första:) Då är man så kär i sin lilla bebis och även om den första förälskelsen börjar lägga sig lite så kommer den enorma känsla av att man faktiskt HAR en liten bebis hos sig finnas kvar läääänge och då är allt annat (tyvär) inte lika viktigt längre. Det är bara att inse, ta in och accepter att så kommer det att vara nu en tag framöver. Försök att inte ha dåligt samvete för det utan fokuser på det DU tycker är viktigt för det är just det som ÄR viktigt just nu. Hua, vad jag svammlar...sorry...men så kommer jag ihåg att jag kände då jag fått Felizia. Nu ska jag sluta skriva=) Kram
duktig lillen är att sova ute.. Jag vill inte du ska sluta blogga för då saknar jag att läsa om er vardag..
Åhh va kul med föräldraträffar!! Hoppas vi alla får gå då :) Kommer dom kontakta oss då eller hur går det till? Kram
