Ultraljud nr 3
Eftersom det varit prat om vändningsförsök så hade både jag och Patrik förberett oss på vad som kunde hända om det gick tokigt med vändningen... att det kunde ju bli ett kejsarsnitt på en gång eller att vändningen kunde sätta igång värkar... Så på ett sätt var vi lite förberedda på att kanske få se vår lillle bebbe redan i går. Nu blev det ju inget och det var ju bra samtidigt som det kändes lite snopet för oss båda. :)
Nu börjar vi känna oss klara och rastlösa.. det har varit en lång väntan och bebben kan gärna få kika ut nu snart!
det är väl absolut inte tråkigt!! tänk om den kommer i helgen=)
Vad skönt att den hade vänt sig rätt och att ni slapp vändningen. Har hört att det inte är så skönt...Jag vill OXÅ att bebisen ska titta ut nu:) Trött på att vänta och vänta....Hoppas du mår bra! Kram
Jag blir så glad när du skriver på min blogg. Du får mig verkligen att tänka till om saker och ting:) Jooo, det var fullt upp när jag gick hemma med tjejen. Det som bekymmrar mig är hur det kommer att bli NU när man har två att ta hänsyn till. Saknaden efter jobbet beror nog på att jag har hittat det jag vill jobba med hela livet ut och nu när jag jobbat så pass länge med det så är det som att plocka en del av mig själv och lägga på hylla. Typ som att säja att nu får du inte påta i trädgården på ett år framöver....typ lixom asså, ja du fattar va...hihihi.....Äsch, det kommer att bli bra, om inte annat så kanske jag ringer och trackasera dig var och varannan dag..hihihi....kram på dig!
