Känner mig så himla trist och tråkig nu som bara har bebisen i huvudet... Var på ultraljud i går och fick se att den nu ligger med huvudet ner precis som den ska. Var både lite nervös och förväntansfull inför ultraljudet och blev därför lite snopen när damen kikade lite snabbt (så snabbt att vi knappt kunde se att det var ett huvud!!) och sedan sa att "jaha då kollar jag inget mer då för huvudet är ju ner".... Jag hade nog hoppats på att få lite mer än en skymt av bebisen, det lilla som vi hann se på dessa två minuter var dessutom väldigt suddigt.

Eftersom det varit prat om vändningsförsök så hade både jag och Patrik förberett oss på vad som kunde hända om det gick tokigt med vändningen... att det kunde ju bli ett kejsarsnitt på en gång eller att vändningen kunde sätta igång värkar... Så på ett sätt var vi lite förberedda på att kanske få se vår lillle bebbe redan i går. Nu blev det ju inget och det var ju bra samtidigt som det kändes lite snopet för oss båda. :)

Nu börjar vi känna oss klara och rastlösa.. det har varit en lång väntan och bebben kan gärna få kika ut nu snart!