Det har varit en tung vecka, mycket av känslorna kommer efteråt tror jag.. Här hemma har det mest gnabbats... så brukar inte vi hålla på! Ska bli skönt att få helg igen, ledig i helgen är jag oxå! Funderar på att åka hem till mamma & pappa, har inte varit dit sedan jul  och Troja skulle nog bli glad att få komma dit och vara ute. Vi får se, mycket att göra här hemma med. Det är konstigt att jag fortfarande inte har vant mig vid att jobba heltid fast att jag gjort det sedan i slutet på augusti nu. Jag hinner inte alls med mig på samma sätt. Gud vad jag gnäller....

Älsklingen sover sött nu så jag ska krypa ner med honom snart. Han har tagit det hårt han med allt det här med missfallet. Det känns som att folk tror att det bara är jobbigt fysiskt, det är klart att det har gjort det men den smärtan satt bara i några dagar. Värst var att vi hade hunnit vara så glada i några veckor, att vi hade börjat drömma om hur det skulle vara i sommar och om hur vi skulle fixa barnrum och vara barnledig och få en liten som var en blandning av oss två... det blev en sådan besvikelse. Vi trodde ju att det äntligen var vår tur nu, vi som väntat så länge.

Nej, det är inte så att jag går och gräver ner mig i det här! Men det kommer över mig i bland och  kommer nog att göra det ett tag till skulle jag tro. Vi klarar oss, det gör vi alltid.