Tokig mamma
- Vet du, sa han, min mamma är tokig hon!
- Är hon de, sa tjejen bakom kassan..
- Ja hon skrattar alltid! Hon är så tokig, skrattar alltid. Och busar!
Åh vad jag önskar att Hjalmar kommer att tycka att jag är rolig och tokig och busig när han är lika stor!!
Ibland känns det som att jag har tappat bort skrattet och buset. Jag går här och muttrar över höstregn och över att inte ens få gå själv på toa... Jag borde skämmas och bara njuta av att få vara hemma med den underbara pojken som vi längtat efter så länge!
Tror säkert Hjalmar tycker precis lika mycket om sin mamma även om hon inte skrattar å stojar å busar hela tiden. Alla är vi ju olika, jag orkar inte heller skratta å busa hela tiden! Även om det skulle vara det optimala ;) Trots att Meija bara är 4 månader så blir jag redan frustrerad över att inte få gå på toa i lugn å ro, eller att inte ha den där "egentiden" Så dina tankar är nog inte så ovanliga. Men som du säger så får man ju dåligt samvete för det, å tänker att man borde skämmas!
Kram!
Äsch då, du är bara människa du med Sara! Klart man måste få spy lite på sin vardag ibland oxå. Allt kan ju inte bara vara rosen-rosa hela tiden. Det betyder ju inte att du inte älskar din lille Hjamar ändå=) Se det så här: det är viktigt att lillkillen få lära sig att livet inte bara ha en sida. Ibland är mamma och pappa lite arga och griniga, men oftast är ni goa och glada=) Kram
