För länge sedan...
Nä men tänk vad bra det skulle bli! Nu har jag världens finaste kille och pappa till min son. Patrik jag älskar dig. Tack för att du står ut med mig.
Det är oxå 9 år sedan jag bröt ihop på jobbet som konsult och blev sjukskriven i ett år pga utbrändhet. Shit vad tiden går, samtidigt så känns det som ett annat liv och en evighet sedan. Jag kan faktiskt säga att jag har vunnit mycket av den erfarenheten. I dag har jag/vi ett helt annat liv. Ett helt annat tempo och andra prioriteringar.
Då mådde jag fruktansvärt dåligt.. först grät jag i nästan två veckor och när tårarna tog slut låg jag och stirrade in i väggen i den lilla ettan som Patrik hade i flera veckor. Att han stod ut är helt otroligt. I dag tror jag att jobbet i sig inte var enda orsaken utan att det var ett virrvarv av orsaker som klumpade ihop sig och till slut brast det när jag inte längre orkade tempot på jobbet. Utbrändhet låter ju ganska flummigt men jag tycker ordet är passande oavsett det handlar om jobb eller en kombination av saker.
Jag hade tur och fick en otrolig hjälp av läkare, psykologer, försäkringskassa och arbetsförmedling som ordnade möten och stöttade mig fast att jag bara grät och knappt fick ur mig ett ord på dessa möten. Jag hade en helt otroligt bra läkare på vårdcentralen som ordinerade promenader, choklad, bara humorprogram på tv och bara trevliga filmer samt nyhetsförbud. När jag efter ett år började arbetspröva var det just här i Matfors och tack vare det är vi här i dag.
Så det kan bli. Spännande att se vad som har hänt om 10 år till.
Ja nu blev det visst lite allvar i bloggen... det får väl gå det med.
Underbara du! Fint att du har "uppfostrat" Patrik så bra=)Toppenkille!
Tänk om fler fick ordination på choklad, humorprogram, promenader och härliga filmer, då vore vi alla lite lyckligare tror jag. Skönt att höra att livet kan göra en sånt tvärsväng till det bättre! Kram på dig och dina killar!
Lite "lustigt" att läsa detta inlägg, då mycket av det stämde in på mig själv! Har precis skrivit ett liknande inlägg! Men det är tur att livet kan vända! Å vi är lyckliga som har så underbara sambos som står ut med oss! :) Kram!
Det är ju en del av livet och kärleken, det här med ups and downs... Man kan inte vara på topp hela tiden, men det är underbart att höra att ni har ändrat prioritetsordningen - det skulle jag oxå må bra av att göra och jag tror faktiskt att jag oxå är på väg att göra det nu. Tänk att det måste hända något stort innan jag vågar ta ett så enkelt beslut om mitt eget liv =) Tack för att du delar med dig av dina tankar, vännen! Stor kram från mig!!!
